Socialistiska förbundsrepubliken jugoslavien
Hem / Historia, Vetenskap & Forskning / Socialistiska förbundsrepubliken jugoslavien
Krigsförbrytelserna hade varit närmast oräkneliga och rättegångarna beräknas fortsätta ytterligare många år fram i tiden. De största grupperna utgjordes av Bosnien-Hercegovinamuslimer, serber och kroater – samtliga tre med nationsstatus (Se fotnot 1*). Förvanskningen av antalet offer som gjordes på bägge sidor skapade en atmosfär av bristande tillit och rädsla som bidrog till kraftigt försämrade relationer mellan de olika nationaliteterna i Jugoslavien, och speciellt mellan serber och kroater.
Trots detta kan man konstatera att det idag går att nå någon form av konsensus kring dödssiffrorna i Jugoslavien under andra världskriget.
Något som bidrog till den jugoslaviska identiteten var den speciella form av socialism som införts av Tito. De upprättade också koncentrationsläger där framför allt serber och judar mördades.
Varje arbetsorganisation styrdes av ett arbetarråd, som valde en styrelse för att driva företaget. Talet slog an de nationalistiska strängarna hos den serbiska befolkningen både i Kosovo och i övriga Jugoslavien, samtidigt som det skapade oro hos de andra grupperna i Jugoslavien.
Kriget i Bosnien-Hercegovina
Den serie av krig som vi känner som Jugoslavienkrigen pågick med vissa uppehåll mellan 1991 och 2001.
Definition and meaning of Socialistiska_förbundsrepubliken_Jugoslavien
sensagent
sensagent's content
- definitions
- synonyms
- antonyms
- encyclopedia
Webmaster Solution
Alexandria
A windows (pop-into) of information (full-content of Sensagent) triggered by double-clicking any word on your webpage.
Inflation och arbetslöshet uppstod som allvarliga problem, särskilt under 1980-talet, och produktiviteten var fortsatt låg. To make squares disappear and save space for other squares you have to assemble English words (left, right, up, down) from the falling squares. Den kroatiska majoriteten eftersträvade en självständig kroatisk stat. I stället för planekonomi införde Tito efter 1960 ett slags socialistisk marknadsekonomi.
Hans mål var att skapa ett väl fungerande socialistiskt land och harmoni mellan olika etniska/nationella och religiösa grupper från dessa nationer. Letters must be adjacent and longer words score better. Under 1980- och 1990-talet deltog både politiker, historiker och journalister i en inflammerad debatt om hur många och vilka som fallit offer under andra världskriget.
Chefer var nominellt anställda i arbetarråden, även om deras utbildning och tillgång till information och andra resurser i praktiken gav dem en betydande fördel jämfört med vanliga arbetare.
under det nya systemet uppnåddes en anmärkningsvärd tillväxt mellan 1953 och 1965, men utvecklingen avtog därefter. De häftiga striderna i Kroatien fick mycket negativa följder även för Bosnien-Hercegovina, som också hade en stor kroatisk och serbisk befolkning.
Sådana brister i systemet korrigerades av massiv och okoordinerad utländsk upplåning, men efter 1983 krävde Internationella valutafonden omfattande ekonomisk omstrukturering som en förutsättning för ytterligare stöd.
I slutet av 1980-talet blev det allt svårare att kunna identifiera politiska ledare som stödde tanken på ett enat Jugoslavien, utan de gav snarare sitt stöd till enskilda republikers intressen.
1953, 1963 och 1974 skapade emellertid en följd av nya konstitutioner en allt mer löst samordnad union, maktplatsen flyttades stadigt nedåt från federal nivå till ekonomiska företag, kommuner och republiknivåapparater från kommunistpartiet (bytt namn till Kommunistförbundet i Jugoslavien). Genom historien har det område som utgjorde 1900-talets Jugoslavien (namnet betyder ”sydslavernas land”) bestått av ett antal olika statsbildningar som ofta stått under utländsk överhöghet från både öst och väst.
Konflikterna underblåstes av den statsbildning som Jugoslavien utgjorde, bland annat eftersom den skapade en konkurrens mellan de olika grupperna vad gällde politiskt inflytande över den gemensamma staten.
Efter Titos död gavs åter utrymme för nationalismen på den politiska scenen i Jugoslavien. Deras ledare blev Josip Broz ”Tito”, och «Broderskap och enhet!” blev deras slagord.
Med tanke på den politiska situationen, där socialismen utgjorde ett allt svagare sammanhållande kitt och där nationalismen åter började vinna mark, föreföll risken överhängande att krig skulle bryta ut efter hans död. Eftersom mamma var kroat och pappa serb kunde jag inte välja identitet.